Inte hade jag någon som helst aning om att det skulle bli till det bättre. Kände mig nog rätt insnöad i mig själv, mina känslor och mina tankar..
En egen lägenhet, helt nya möbler, en ny start på alla plan.
Nytt folk, gammalt folk, kontakter som binds, folk man saknat. Och vips står man där uppöver öronen förälskad lagom till jul. Vad hände?
Hur kunde jag lyckas träffa honom?
Fantastiskt!
Varje minut, varje sekund med honom räknades. Levde, såg, andades honom. Vi fyllde varandras dagar..
När jag tänker efter är det nog inte så många dagar som vi inte spenderat ihop.
Bara vetskapen om att han finns vid min sida, somnar tätt intill mig varje natt sänder ett lyckorus genom kroppen.
Har svårt att somna inatt, klockan har passerat två för ett bra tag sedan. Jag hör hans tunga andetag tätt intill mig. Helst skulle jag bara vilja hålla om honom, krama, stryka på honom. Har så svårt att låta bli honom även om jag vet att han behöver sin sömn.
Jobba över i morgon, mm.. Han sa så. Det innebär att om jag somnar nu utan att hålla om honom så kommer det dröja alldeles för länge innan nästa gång jag får chansen.
Tror jag utmanar förnuftet ikväll. Kryper riktigt nära, myser in mig i hans nacke och andas honom tills jag somnar..
How lucky am I... <3
- Posted using BlogPress from my iPhone
