Ja, var börjar man egentligen? Hur kan jag ge den här upplevelsen rättvisa i ord? Har helt och hållet Guztav att tacka för allt, som lät mig följa med på en riktig hojsemester med honom. Var lite orolig för träsmak i rumpan och att mitt humör inte skulle vara på topp i 180mil. Jag har förvånat mig själv, överglänst mig själv på alla aspekter. Jag gav mig tusan på att fixar andra detta, gör absolut jag det också - o det gjorde jag!
På söndagkvällen bestämde vi oss för att vi skulle packa ihop och åka till jörn, sova där medan Guz skulle fixa det sista på hojen innan resan. Sagt och gjort packade vi ihop oss. Mitt uppdrag var att gå in på ica och handla lite grejer vi behövde, samt frukost o någon konserv o så. Guztav såg minst sagt bekymrad ut då jag kom ut med mina fynd. Vad de innefattade kan vi lämna osagt :)På något mirakulöst sätt gick allt att packa ner i väskor o boxar och vi kunde starta färden mot Jörn. Morgonen därpå klev vi upp i tid och påbörjade vår resa uppåt landet. Första natten tillbringade vi i Bodø på en jätte fin camping där vi hyrde stuga. Vi passade på att ta ett par fina bilder...
Nästa morgon runt 8 tiden satt vi på motorcykeln igen, påväg att påbörja resan neråt Norge efter kystriksveien. En otroligt vacker väg om ni frågar mig. Man drunknade i den vackra omgivningen o vi stannade av på ett flertal ställen.
Här ser ni svartisen i Norge, Norges näst största glaciär ( tillrättavisa mig om ja har fel Guz ) :)
Känner mig ditklippt :)
Vi körde och körde och det ena vackra avlöste de andra vackra.. Runt 16-17 tiden började vi leta stuga. Ni som åkt efter den här vägen vet att man måste ta en rad färjor för att komma vidare längs vägen, o efter en viss tid på kvällen så slutar färjorna att gå. Hur som helst ratade vi en del campingpatser längs vägen eftersom det inte kändes bra nog, samt att det var skönt att hinna så långt som möjligt! Kl blev 18...19....20.... Magarna började bli hungriga och skrek efter middag som vi inte hade tid att äta, började även regna lite smått så vi fick dra på oss våra regnställ. 21...22... Nu började jag känna mig uppriktigt orolig. Vi hittade ett ställe där det inte var fullt, en stuga fanns kvar då den lite dyrare blev upptagen av de före i kön! Vilken lycka, i min iver skrev jag upp oss på den, överlycklig för att ha någonstans där vi kunde äta och sova. Fick nyckeln och glad i hågen traskade vi mot stugan.
Jag gissar att mitt ansiktsuttryck inte gick av för hackor då jag tittade in i stugan...uäääk...... Där ville inte jag sova?! Med rådjursögon mötte jag Guztavs blick. Okej Ida, vi kör vidare om du vill, om du tror att vi hittar något bättre. Undertonen i hans röst visade att han inte riktigt var så glad på mig, trots tappra försök att dölja det. Hur som helst hann vi inte köra särskillt länge innan vi hittade ett ställe att vika av på, mot en annan camping.
Vad är detta? En grusväg...hmm.. En lång grusväg, tankarna snurrade och det kändes som att det skulle bli ännu ett misslyckande. Där, där verkar de va stugor. Kl började närma sig 23 och en man kom oss till mötes. Han verkade trevlig, berättade att han hade en stuga över för natten, tittade på mig som var blöt av allt regn och sa - det finns dusch och egen toalett! Inga regndroppar i världen kunde få det soliga leendet att slockna, yes äntligen! Det här kör vi på Guz! Trots att vi inga pengar hade just då, blev vi lovade stugan och kunde betala morgonen därpå då vi hämtat ut pengar!
Vi packade upp oss på cykeln och körde efter en smal grusväg i riktning dit han pekat. Tror inte varken min eller Guztavs haka blivit så lång på flera dagar. Woooooow vilken superstuga vi fått. Vi manade fram ett par glädjetjut blandat med segerdans. Gick rundtur, ringde föräldrar, lagade mat, och störtade in i duschen för att sedan somna som barn i varandras armar. Vi sov och sov... Ändå till kl 10 morgonen därpå. Jag var förlåten för att jag ratade den tidigare stugan som vi tittade på innan (puh!).
Öppenkamin, ett sovloft, tre sovrum, toa me dusch, kök, soffa, tv, altan med 8 stolar, parabol..lyx? Javisst! När vi skulle åka följde ägaren av stugorna med oss och visade var vi kunde hämta ut pengar, snacka om serviceminded!
Vi fortsatte neröver drygt 30 mil till innan vi kände oss nöjda och vek av mot klimpfjäll och sverige där vi tänkte tillbringa kommande natt. Vi handlade gottgott och myste ner oss i soffan!
I klimpfjäll var allt sig likt, när vi vaknat och packat ihop styrde vi kosan mot Malå för att säga hej till mina föräldrar och hämta hundarna. Precis när vi närmade oss Malå tog bensinen slut, så maskinen fick rulla in på ångorna, mot OK. Väl hemma på granstigen stöptes andra planer. Jag tog hundarna och hoppade på bussen medan min syster slet på sig motorcykelstället och hoppade upp på hojen.
Slutet gott allting gott när jag ramlade in på bockholmsvägen 1,5 tim efter Guz.
Såhär i efterhand känner jag mig rörd, att en människa vill ge en annan människa en så härlig upplevelse. Vi har haft ett par helt underbara dagar med mycket skratt, kärlek och underbara vyer. Minnen för livet! Jag är så otroligt tacksam över att jag fick följa.
Hur många får en hojsemester genom Norge? :)
Och det bästa av allt, det finns sååå mycket mer kvar att se!
Tusen tack!
